Cikoria eller vägvårda, i Skåne dialektaltblåbinkegräs[1] och blåblinka, (Cichorium intybus) är en flerårig ört i familjen korgblommiga växter med ljusblå blommor. Den är högrest, styv, sträv, gles, och grågrön, med kala, utspärrade grenar och matt grönska. Solskenet lockar de stora himmelsblå korgarna att öppna sig. Frukten har i sin topp en liten krona av små fjäll i en eller två cirkelformationer.
Arten är spridd över (Europa) till Nordafrika, österut tillSibirien, Kina, Centralasien Indien och Mellanöstern. Den förekommer vilt i sydligaste Sverige samt på Öland och Gotland, där den på många platser följer vägkanterna och förekommer på tomter och mark i träda. Som förvildad från trädgårdar ses den ibland även i mellersta Sverige och södra Norge och Finland. Denna växt är sedan urminnes tider odlad, även i Sverige, framför allt för att bladen kan ätas som sallat. Två odlade sorter vanliga i butikerna är frisésallat och rosésallad. Roten användes förr som kaffesurrogat och medicinskt mot bland annat gikt. Cikoria används även, i mindre utsträckning och då särskilt i samband med ekologisk odling, som vallväxt.
(den här svenska informationen var så dålig att jag länkar till den engelska också, sen får ju ni välja hur väl ni vill veta om denna fantastiska grönsak
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar